Hårt i skogen

Det var inte direkt något toppenföre i skogen idag… Jag hade Spana, såg inte ett spår av någe slag. Var inte något bra väder i natt heller så jag misstänker att hararna mest legat och tryckt. Jaja, så kan det vara… Dagens behållning när det gäller Spana var att jag kunde locka tillbaks henne sedan hon tagit efter relativt färskt rävspår, jag blev riktigt impad själv. Hörde att hon väckte ett par skall (vilket hon normalt inte brukar göra) och sedan så jag på pejlen att det drog iväg raka spåret ner mot byn. Hon var redan halvägs från grusgropa och mot byn då jag fick henne att vända (mha visselpipa). Jag är ju ingen rävjaktsfantast och jag vill absolut inte ha dom springande på vägen… Helt underbart när man kan locka tillbaks henne så bra, det gillar jag!

Det blir mest kort på Spana som fikar…

Lillpiga Speja var ute med Dan idag! Första gången utan varken matte eller Jörgen. Men det gick så bra så. Dan stötte upp en hare och lyckades locka till sig “Envisa Ellen”. När hon kom till spåret så skaka hela hon sa han (av iver alltså) och sedan var det fullt drev. Hon drev bra inne i skogen men efter ca 25 minuter så for den nog ut på vägen så där tappa hon. Inte så konstigt, efter det här vädret är det bara is på vägen, dessutom hade det kört några bilar där, men han tyckte hon gjorde det riktigt bra som drev som hon gjorde. Det var så pass hårt ute att den sprang på skaren, syntes inga spår, så det ska nog till en riktigt erfaren hund för att reda ut det på det här föret. Men hon skötte sig riktigt bra i alla fall!

Read Full Post »

Duktiga Speja!

Idag var lillpiga jätteduktig (tycker jag i alla fall). Grannen följde med ut idag, liiite nervöst eftersom han är jaktprovsdomare på stövare… Han sa att han visste vart han hade en hare, efter den här hösten så var jag inte så övertygad om att hon skulle få upp ändå, men hon fick faktiskt upp den efter ett tag, kanske tog 45 min eller nåt sånt, och sedan jagade hon så det stod härliga till.

Det gick en rätt rejäl bukt upp i skogen och sedan ut på vägen, såklart… Men då jäklar gjorde hon det bra, jag laddade ner spåret på datorn ikväll och mätade, 1,5 km efter vägen drev hon den. Den tog vägen tillbaks också och hon följde det tillbaks med, om än rätt knackigt. Det var jätteduktigt tycker jag! Men sedan lurade han bort henne, han tog bakspåret (vi såg när han kom efter vägen och vart han hoppade av så vi fick hjälpa henne lite att hitta det) en bit och gjorde nog något avhopp från det för hon tog spåret och uppfattade nog aldrig vart han hoppat av bakspåret för hon drev det en bra bit innan hon började ana att något inte stod rätt till. Men då hade hon ändå gjort det så bra på vägen så jag är jättenöjd med henne ändå.

Och hon fick godkänt av grannen jaktprovsdomaren också för han ville låna henne nån helg och åka ut och jaga, så då har hon ju inte gjort bort sig i alla fall! 😀

Read Full Post »

Hysterisk

…harjakt var det idag. Spana var jätteduktig och fick upp efter ett bra arbete på slag hon med.

Fick tyvärr inte se Jösse men det gick ett par varv nere i riset på andra sidan vägen. Hon tappade rejält och jag trodde det var färdigt men hon fick faktiskt upp igen och motionerade den nån halvtimma till.

Här har det inte gått något överhuvudtaget på hela hösten och så jagar båda nu med ens, kanske det var noskvalster ändå? De har en vecka kvar på behandlingen men det kanske är medicinen som har hjälpt? Nåja, roligare i skogen är det i alla fall!

 

Men vars tog han vägen??

Nä, nu ger jag upp, den har försvunnit! Nu fikar vi istället! 🙂

Read Full Post »

Puh…

…äntligen fick jag höra ett hardrev… Det har ju gått så ont i höst så jag hotade att sälja bössorna… Men idag fick äntligen Speja upp efter ett bra arbete på slag, alltså ingen hon råka springa ihop med. Fick lite ågren efter jag skjutit för jag sköt nog på tok för tidigt, men va fan…

Haren kom fram på vägen en bit framför mig, jag hann fundera många gånger innan jag skjöt; höjde bössan, fundera om det inte var för långt bort, sänkte bössan. Kom fram till att det var det nog inte, höjde bössan, börja tänka att hon borde jaga längre innan jag skjuter, sänkte bössan. Tänkte att släpper jag nu tappar hon väl och så får jag ångra det, höjde bössan… Tvekade igen, sänkte bössan…Och hela tiden satt haren still på samma ställe! 🙂

Sen tog den några skutt fram och vek av mot skogen. Skit tänkte jag, hur gör jag nu… Speja började dessutom komma oroväckande nära så nu fick jag lov att bestämma hur jag ska göra snart. Äh, jag skjuter, jag kommer att bomma i vilket fall som helst så då behöver jag ju inte ångra att jag inte sköt samtidigt som hon får jaga den en längre stund (jo, precis så tänkte jag…) Men otroligt nog träffade jag och den låg 3-4 meter inne i skogen. Det var då jag började ångra mig, så dags då!

Men Speja är inte ett dugg intresserad av en död hare i alla fall, hon kom fram till den och snusade på den lite, sedan drog hon, tog bakspåret ett par varv och väckte och for omkring och letade den innan hon kom och fick gosakerna efter jag tagit ur den.

Jaja, hur som helst, sköönt att det äntligen hände nåt ute i skogen!

 

Read Full Post »

Men vad är det för fel…

I höst har det inte gått något överhuvudtaget…! Och det är ingen överdrift! Hundarna jagar inte och jag blir tokig. Ett par gånger har de varit på slag och hållit på ett bra tag men inte fått upp. De andra gångerna har de knappt gått från fötterna. Det är något som inte stämmer! Ok, jag har inga champions men de har ju jagat riktigt bra förut och de kan väl inte huxflux glömt bort allt vad jakt heter?

Jag har fallit in i noskvalsterhysterin på köpet, de har fått en tablett av tre, den andra ska dom ha i morgon. Någon som haft hund med noskvalster och vet hur de har betett sig? De här har ju inte ens fått upp, har hört om dom som inte drivit mer än 20-30 minuter, men jag kan säga att om Spana och Speja har drivit så länge hade jag varit överlycklig…

Nåja, vi kämpar på, de måste väl få hela behandlingen innan man märker skillnad antar jag. Om det är noskvalster. Till dess går vi skogspromenader och äter matsäck! 🙂

 

Vill också ha macka

 

Tack de va gott!

Här jobbar Spana, fick tyvärr inte upp…

Read Full Post »

Älgtjur på harpass

Nähä, blev inget idag heller… Hon har mer att göra med att pinka än något annat, så även om hon inte direkt löper längre så har efterdyningarna definitivt inte lagt sig… Men men, inget att göra något åt, får ju springa på sig kondition i alla fall. En annan sak som var bra var att jag kunde ta fast henne ett par gånger och en gång kopplade jag henne och gick en bit och släppte henne igen, så det ger ju i alla fall något!

I morgon släpper jag Spana, bära eller brista! Hon är ännu i ”farozonen” tror jag, men jag ska se om jag inte kan hitta en lugn plats i skogen (och hoppas att hon också håller sig där).

Kul grej. Jag satt och skulle ta en kopp kaffe medan Speja gjorde hennes grej. När jag hällt upp kaffet steg en älgtjur ut på vägen ca 100 meter från mig, riktigt fin med rejäla skovlar. Han stod och glodde på mig 1½-2 minuter, sedan smög han sig sakta iväg. Han gick så tyst när han kom också så jag märkte han inte förrän han stod på vägen, häftigt… Älgjägarna tyckte dock att det var mindre häftigt… 🙂

Read Full Post »

Blöt, trött, lycklig…

Idag tordes jag äntligen släppa Speja, lugnt på skogen och även om hon inte är över löpen helt och hållet skulle hon knappast ”släppa till”, det tycker jag mig se på henne.

Typiskt nog har det regnat stor del av natten (och gör det nu med, grrr). Hon höll på med vad jag kan kalla ett slag ca 45 minuter men gav upp sedan. Var på ett halvintressant slag till men fick ingen ordning på det, då hade det börjat bli rätt sent dessutom. Det sista hon gjorde, när jag trodde att hon skulle komma till mig, var att göra en liten stickare och börja väcka några skall. Jamen lysande tänkte jag, nu får jag vara ute till kl 4… Jag vet faktiskt inte vad det var egentligen, misstänker att hon kanske var mest frustrerad för hon kom till mig och var nöjd någon kvart senare, och hade det verkligen varit något intressant så skulle hon knappast göra det…! Då hade klockan i och för sig blivit halv elva så det kanske inte var så intressant längre. Jaja, vi tar den nästa gång! De två första gångerna jag släppte henne i år (detta var den tredje) så fick hon upp hare, så jag känner mig inte särskilt orolig. Hon hade rätt mycket fyr för sig med pinkandet också. Jag släpper henne i morgon med, på söndag får hon vila, då släpper jag Spana om allt går enligt plan och hon också löpt färdigt då.

 

Blöt, trött, ingen hare meeen lycklig! 🙂

 

Read Full Post »

Vad är väl en bal på slottet….

Nu skulle man väl ha börjat rapportera från harskogen egentligen… Men eftersom brudarna är ena pålitliga tjejer så började dom förstås att löpa den 1 september… Skönt att kunna lita på något när världen i övrigt är så upp och ner… Ni anar ironin, eller hur? Tog semester fel tid i år också, men nu är det inte mycket att göra åt det. Får kanske inrikta sig på lite fågel istället.

Men men, inget att gräva ner sig för, vi inriktar oss på långpromenader och kommer igen om ett par veckor! 🙂

Read Full Post »

En solskenshistoria

Oj vad glad man kan bli ibland! Jag hörde förra veckan att en hund försvunnit, den hade varit borta sedan den 22/8 tror jag. Jag kunde dock aldrig tro att det var jag som skulle finna honom!

När jag idag åkte hem från jobbet och var ett par km från Hoting stod en lastbil med varningsblinkers på. När jag körde om så såg jag chauffören med en hund framför lastbilen. Jag hann se att det var en plott och tänkte så fort på den försvunna hunden. Vände på första bästa ställe såklart. Då mötte jag lastbilen och tänkte “helvetes jävlar nu är hunden borta”. Men där stod stackarn! Mitt i vägen (E45) och bilar körde från båda håll. Hjärtat höll på att stanna på mig! Jag såklart in bland alla bilar och på andra sidan, han kom på en gång jag visslade!! Visste ju inte säkert att det var han men jag lastade honom i bilen i alla fall, kunde ju hur som helst inte lämna en hund mitt på E45!

Åkte in till polisen, Katarina sa “ta in han”. Sagt och gjort. Den polisstation blir aldrig mer sig lik, han hade rally där inne 🙂 Kent (andra polisen) gav honom hårdbröd så dom blev bästa kompisar, haha. Katarina slog i registret och voila! Det stämde exakt överens med den saknade hunden! Hon ringde då ägaren som såklart blev såååå glad. Han bor dock i Norge, men efter lite organisering kommer det nu en från Strömsund och hämtar honom och han kan bo där så länge tills dom hämtar honom. Ååå vad bra det känns!!

Lite bilder på honom, han såg otroligt fin ut, man kan inte tro att han varit borta i en vecka, måste ha hittat något att äta, kanske sork?

 

Mot Brattbäcken!

För lite Frolic kan jag sitta också 🙂

 

Snygging

 

Lite plottisk skönsång hann jag få höra också 🙂

 

Är man gäst och varit med om en sån strapats måste man få vila i soffan!

Read Full Post »

Ruschit i skogen idag

Släppte Speja från morgonen idag. En hel del fågeljägare ute idag så det lät som en hemvärnsövning. Men det brydde inte jag och Speja oss om utan vi for på ett ställe för oss själv. Hon kom på slag efter en kvart ungefär och ca 20 minuter senare började hon att väcka, trevligt! Hon blev lite hetare i skallet men helt plötsligt blev det grovt. H-vete tänkte ju jag då och började fundera ut närmsta vägen till bilen från surhålet där jag stod… Men efter ett tag så gick det upp för mig att det nog inte var en björn hon sprungit ihop med ändå utan det var helt enkelt en annan stövare på området! Hon jagade haren men fick sällskap av den andra hunden, jag är ju inte säker, men jag tror knappast att hon sprang till den andra hunden, det måste varit tvärtom. Det har i alla fall aldrig hänt tidigare och hon är så blyg för andra hundar så hon undviker det nog om hon kan. Hur som helst, till slut fick jag se den, en myyycket stilig hamiltonkille (tror jag det var) med cert och allt. Jag förstod redan innan jag såg hunden vem ägaren var så jag sms’ade och han kom ner från berget. Han råkar ju ha “pli” på sin hund så han kopplade honom och for sedan på ett annat område. Speja behövde jag ju inte fundera på att koppla…

Tjurig som hon är så gav hon sig inte förrän hon fått upp en ny hare. Det gick dock inte så bra, tappade rätt snabbt. Jag fick syn på två kungsörnar som seglade ungefär där hon var, men rätt högt upp. Lite orolig var jag ändå, Spana höll ju på att bli slagen av en häromåret. Nåja, efter ca 1,5 timme hade till och med Spejat börja ge upp och jag såg på pejlen att hon hade gått ut på vägen och var på väg ner till mig. När hon var 60-70 meter ifrån mig så ser jag kungsörnarna igen, den här gången på betydligt lägre höjd och mitt ovanför Speja. Fy f-n vad rädd jag blev!! Skrek allt jag kunde och kuta mot henne. Då lyfte dom sakta (och motvilligt såg det ut som). Som TUR var så var Speja nöjd och jag kunde koppla henne, men hela jag skakade. USCH!! Går inte ut utan bössa nåt mer, för visst måste jag väl få skjuta om dom attackerar? Hur orolig ska jag vara för att de försöker slå en stövare? Att dom inte lyfter med den är ju en sak men de kan väl sätta klorna i lungorna? Då är det ju färdigt i alla fall. Tror knappast jag kommer att jaga i det området nåt mer i höst, de har säkert bo där och håller till där. P-O hade sett en kungsörn i veckan, tror det var där han såg den.

När vi kom hem tog jag Spana och åkte till Karbäcken med henne. Det var ju så sent så jag förstod att hon inte skulle få upp något, och ärligt talat så var jag lika glad för det, huvudsaken var ju att hon skulle få springa ett par timmar. Och så blev det.

Read Full Post »