Släppte Speja från morgonen idag. En hel del fågeljägare ute idag så det lät som en hemvärnsövning. Men det brydde inte jag och Speja oss om utan vi for på ett ställe för oss själv. Hon kom på slag efter en kvart ungefär och ca 20 minuter senare började hon att väcka, trevligt! Hon blev lite hetare i skallet men helt plötsligt blev det grovt. H-vete tänkte ju jag då och började fundera ut närmsta vägen till bilen från surhålet där jag stod… Men efter ett tag så gick det upp för mig att det nog inte var en björn hon sprungit ihop med ändå utan det var helt enkelt en annan stövare på området! Hon jagade haren men fick sällskap av den andra hunden, jag är ju inte säker, men jag tror knappast att hon sprang till den andra hunden, det måste varit tvärtom. Det har i alla fall aldrig hänt tidigare och hon är så blyg för andra hundar så hon undviker det nog om hon kan. Hur som helst, till slut fick jag se den, en myyycket stilig hamiltonkille (tror jag det var) med cert och allt. Jag förstod redan innan jag såg hunden vem ägaren var så jag sms’ade och han kom ner från berget. Han råkar ju ha “pli” på sin hund så han kopplade honom och for sedan på ett annat område. Speja behövde jag ju inte fundera på att koppla…
Tjurig som hon är så gav hon sig inte förrän hon fått upp en ny hare. Det gick dock inte så bra, tappade rätt snabbt. Jag fick syn på två kungsörnar som seglade ungefär där hon var, men rätt högt upp. Lite orolig var jag ändå, Spana höll ju på att bli slagen av en häromåret. Nåja, efter ca 1,5 timme hade till och med Spejat börja ge upp och jag såg på pejlen att hon hade gått ut på vägen och var på väg ner till mig. När hon var 60-70 meter ifrån mig så ser jag kungsörnarna igen, den här gången på betydligt lägre höjd och mitt ovanför Speja. Fy f-n vad rädd jag blev!! Skrek allt jag kunde och kuta mot henne. Då lyfte dom sakta (och motvilligt såg det ut som). Som TUR var så var Speja nöjd och jag kunde koppla henne, men hela jag skakade. USCH!! Går inte ut utan bössa nåt mer, för visst måste jag väl få skjuta om dom attackerar? Hur orolig ska jag vara för att de försöker slå en stövare? Att dom inte lyfter med den är ju en sak men de kan väl sätta klorna i lungorna? Då är det ju färdigt i alla fall. Tror knappast jag kommer att jaga i det området nåt mer i höst, de har säkert bo där och håller till där. P-O hade sett en kungsörn i veckan, tror det var där han såg den.
När vi kom hem tog jag Spana och åkte till Karbäcken med henne. Det var ju så sent så jag förstod att hon inte skulle få upp något, och ärligt talat så var jag lika glad för det, huvudsaken var ju att hon skulle få springa ett par timmar. Och så blev det.
Kommentera