En solskenshistoria

Oj vad glad man kan bli ibland! Jag hörde förra veckan att en hund försvunnit, den hade varit borta sedan den 22/8 tror jag. Jag kunde dock aldrig tro att det var jag som skulle finna honom!

När jag idag åkte hem från jobbet och var ett par km från Hoting stod en lastbil med varningsblinkers på. När jag körde om så såg jag chauffören med en hund framför lastbilen. Jag hann se att det var en plott och tänkte så fort på den försvunna hunden. Vände på första bästa ställe såklart. Då mötte jag lastbilen och tänkte “helvetes jävlar nu är hunden borta”. Men där stod stackarn! Mitt i vägen (E45) och bilar körde från båda håll. Hjärtat höll på att stanna på mig! Jag såklart in bland alla bilar och på andra sidan, han kom på en gång jag visslade!! Visste ju inte säkert att det var han men jag lastade honom i bilen i alla fall, kunde ju hur som helst inte lämna en hund mitt på E45!

Åkte in till polisen, Katarina sa “ta in han”. Sagt och gjort. Den polisstation blir aldrig mer sig lik, han hade rally där inne 🙂 Kent (andra polisen) gav honom hårdbröd så dom blev bästa kompisar, haha. Katarina slog i registret och voila! Det stämde exakt överens med den saknade hunden! Hon ringde då ägaren som såklart blev såååå glad. Han bor dock i Norge, men efter lite organisering kommer det nu en från Strömsund och hämtar honom och han kan bo där så länge tills dom hämtar honom. Ååå vad bra det känns!!

Lite bilder på honom, han såg otroligt fin ut, man kan inte tro att han varit borta i en vecka, måste ha hittat något att äta, kanske sork?

 

Mot Brattbäcken!

För lite Frolic kan jag sitta också 🙂

 

Snygging

 

Lite plottisk skönsång hann jag få höra också 🙂

 

Är man gäst och varit med om en sån strapats måste man få vila i soffan!

Read Full Post »

Ruschit i skogen idag

Släppte Speja från morgonen idag. En hel del fågeljägare ute idag så det lät som en hemvärnsövning. Men det brydde inte jag och Speja oss om utan vi for på ett ställe för oss själv. Hon kom på slag efter en kvart ungefär och ca 20 minuter senare började hon att väcka, trevligt! Hon blev lite hetare i skallet men helt plötsligt blev det grovt. H-vete tänkte ju jag då och började fundera ut närmsta vägen till bilen från surhålet där jag stod… Men efter ett tag så gick det upp för mig att det nog inte var en björn hon sprungit ihop med ändå utan det var helt enkelt en annan stövare på området! Hon jagade haren men fick sällskap av den andra hunden, jag är ju inte säker, men jag tror knappast att hon sprang till den andra hunden, det måste varit tvärtom. Det har i alla fall aldrig hänt tidigare och hon är så blyg för andra hundar så hon undviker det nog om hon kan. Hur som helst, till slut fick jag se den, en myyycket stilig hamiltonkille (tror jag det var) med cert och allt. Jag förstod redan innan jag såg hunden vem ägaren var så jag sms’ade och han kom ner från berget. Han råkar ju ha “pli” på sin hund så han kopplade honom och for sedan på ett annat område. Speja behövde jag ju inte fundera på att koppla…

Tjurig som hon är så gav hon sig inte förrän hon fått upp en ny hare. Det gick dock inte så bra, tappade rätt snabbt. Jag fick syn på två kungsörnar som seglade ungefär där hon var, men rätt högt upp. Lite orolig var jag ändå, Spana höll ju på att bli slagen av en häromåret. Nåja, efter ca 1,5 timme hade till och med Spejat börja ge upp och jag såg på pejlen att hon hade gått ut på vägen och var på väg ner till mig. När hon var 60-70 meter ifrån mig så ser jag kungsörnarna igen, den här gången på betydligt lägre höjd och mitt ovanför Speja. Fy f-n vad rädd jag blev!! Skrek allt jag kunde och kuta mot henne. Då lyfte dom sakta (och motvilligt såg det ut som). Som TUR var så var Speja nöjd och jag kunde koppla henne, men hela jag skakade. USCH!! Går inte ut utan bössa nåt mer, för visst måste jag väl få skjuta om dom attackerar? Hur orolig ska jag vara för att de försöker slå en stövare? Att dom inte lyfter med den är ju en sak men de kan väl sätta klorna i lungorna? Då är det ju färdigt i alla fall. Tror knappast jag kommer att jaga i det området nåt mer i höst, de har säkert bo där och håller till där. P-O hade sett en kungsörn i veckan, tror det var där han såg den.

När vi kom hem tog jag Spana och åkte till Karbäcken med henne. Det var ju så sent så jag förstod att hon inte skulle få upp något, och ärligt talat så var jag lika glad för det, huvudsaken var ju att hon skulle få springa ett par timmar. Och så blev det.

Read Full Post »

Att en vecka kan gå så fort….

Nu är grannarna borta, T-R-I-S-T! I morgon får jag trösta mig med att släppa hundarna och hoppas på upptag. Speja fick upp en hare i går när jag släppte, hon motionerade den ett par varv men sedan tappade hon den. Hon var dessutom trött då men kul ändå! Tog ca 10 minuter från det att jag släppte henne tills att hon hade den på benen. Jag såg den två gånger när den drog vägen, kul att se hur Speja löste det då. Hon när hon inte kände spåren så tog hon en vända tillbaks bara för att märka att det var bakspår, sedan ödsla hon inte mer energi på vägen utan tog dikeskanterna på båda sidor, då kom hon snart på spåret igen. Kul! Det var även på vägen hon tappade honom, då vet jag inte hur han hade farit eftersom han for genom en kurva så jag såg inte avhoppet. Men då var hon som sagt trött, hon fick tag på den igen visserligen men fick ingen riktigt ordning på den, efter tappet så kämpa hon på mest en timma men utan resultat.

 

Spana har jag bara släppt en gång hittills, hon fick dock inte upp något. Inte så konstigt, kalv på grönbete! 🙂 vi var ute ett par timmar och jag tror aldrig hon nuddade marken på den tiden, sedan var hon trött också. Men trevligt hade hon! 🙂

Read Full Post »

Nu är det dags igen…

… att jaga och även att skriva… Skam på torra land! Men men, det är mycke nu, kan man skylla på det?

Hur som helst, nu drar vi in – inte morgonluft  men däremot höstluft i våra näsor, brudarna och jag. Björnjägarna är här och vi har några att leka med, både hundarna och jag 🙂

Som sig bör verkar det som att Spana, och även Speja tror jag, håller på att bli i löpen. Tur att man kan lita på något i alla fall, löpen infaller när det är som minst lämpligt. Men kanske bra att de gör ifrån sig eländet nu från början så slipper vi bli avbruten när vi är varm i kläderna!

Nu vankas snart mat, björn jägarna bjuder som sig bör på… älgkött!! 😉

På återhörande!

Read Full Post »