Rävhunn…

Äntligen har det blivit lite kallt! Helt annan fart på hundarna i alla fall. Jörgen och Speja i grusgropa i Karbäcken, jag och Spana upp efter Torstens vägen. Spana kom på ett slag nästan en gång, höll på med det och jobbade jättebra i ca en timma, men fick tyvärr ingen ordning på det. Vi flyttade till Torstens boern men där var det inget. Klockan var rätt mycket redan så jag tänkte åka hem, men när jag pratade med Jörgen så hade Speja tappat (ännu en hare som skenar och sträckar efter vägen. Tjuriga Speja – fast det är ju bra också – gav sig inte utan låg kvar på tappet och letade – en timma…! Jag tog då Spana och åkte dit, vi tänkte visa henne på avhoppet.

Det verkade som om hon hittade spåret och började leta, men då fick hon höra Speja som hade fått upp något så då var det ju såklart kört, jag såg bara en skugga mellan träden och sedan var hon hos Speja. Problemet var ju bara att det var en räv hon fått upp…! Om Speja varit själv på den så hade hon förmodligen jagat den nån kvart och sedan struntat i den, men Spana verkar ju vara en rävhund av rang, så det gick ju ljusblått. Det värsta var att det bar iväg ner på stora vägen och ner mot sjön, livrädd att dom skulle bli påkörda så skenade även jag ner mot vägen.

Då ringde syrran, Speja hade stannat hos pappa… 🙂 hon var nöjd på det här med rävjakt för länge sen, men Spana drev som bara den nere vid sjön så jag fick också skena över lägda med tjockriset som gick upp till midjan när jag fick ögonkontakt med henne och kunde ju då också få stopp på henne, så är hon ju väldigt tacksam, någorlunda lätt att kalla in i alla lägen, men det var väl det enda som var positivt med det drevet (i mina ögon som vill jaga hare som man åtminstone kan äta), men jag vet ett par stycken som tycker det är toppen att hon jagar räv så det sjunger om det, en heter Bertel och den andre heter Per, nu mår ni gott va?! Haha 🙂