Hm, Spana fick upp en räv igen i lördags, och Speja hängde på. Jag fick faktiskt stopp på Spana efter kanske 30-45 minuter, såg var räven kom ut på vägen så jag kunde ställa mig där och vänta. Jag fick ta fram ”stygg-rösten”, oj vad förvånad hon blev. Men hon stannade och jag kunde ta fast henne. Speja drog åt ett annat håll, föga förvånande… 🙂 Hon tappade dock räven men gjorde som hon alltid gör, vägrade komma utan letade efter något annat att jaga. Det är ju bra i och för sig, men nu var det så att vi såg på vägen där hon varit framme att hon sprungit sönder tassarna igen så jag ville ju ha fast henne så fort som möjligt. Det tog dock länge innan hon lät visa sig, men då kom hon till brorsan när han sa att ”nu tar vi och åker hem”, då var hon nöjd själv och ville hem.
Det blev inte lika illa med tassarna denna gång, även om hon har ont. Spana har också lite ont i tassarna fast inte alls lika mycket. Men idag var jag inte ut i skogen och nu måste tassarna läka ordentligt på Speja innan hon får jaga nästa gång. Men det ska väl kanske komma snö snart och då blir det ju mycket mjukare ute.