Idag drev Spana i två timmar! Haren hade varit skjuten också om det inte vore för den usla skytten (=mig)…
Hon var på slag direkt från morgonen men fick ingen ordning på det, vi gick en sväng och hon var på ett annat halvintressant slag. Efter ett par timmar hade jag nästan gett upp för hon verkade inte alls särskild intresserad av nåt, så jag tänkte att jag går en sväng så hon får springa lite mer. Då small det bara till! Hon väcker inte just något, ett par skall och sen var det full fart. Drevet gick högt upp på en gång och verkade hålla sig där så jag knatade iväg och tänkte att nu gör jag såklart bort mig som lämnar upptags-stället. Men där uppe fick jag faktiskt se haren komma ut på vägen. Jag missade nog med flera meter för han reagerade inte alls när jag sköt utan hoppade glatt in i skogen. Jag svor för mig själv och tänkte att nu har jag nog schabblat bort det, men efter några minuter fick hon upp den igen. Visst hade hon en del tapp under tiden, men de var inte långa tapp!
När det hade gått någon timme och drevet gick fram och tillbaks långt på andra sidan kalhygget (som är tjockt av ris) så kände jag att det inte var någon mening att stå kvar, så jag smög mig mot drevet för att se om det fanns någonstans att överhuvudtaget få skjutläge. När jag kom fram så hade hon precis tappat, hon fick syn på mig och var nog väldigt trött, blev lyckligare av att se mig än att fortsätta jaga haren. Då gick vi hem… Men oj vad duktig hon var! Det hade inte heller funnits någonstans att skjuta där hon drev sista timmen, tjock-skog och upp och ner i en ravin-liknande terräng gick det insåg jag när jag kom fram.
Vacker morgon!
Lill-piga på jobbet!
Så här tjockt var det, inte mycket skjutläge där inte…