Speja visade bättre takter idag. Vet inte hur länge hon drev, var inte så länge men hon drev väldigt bra innan hon tappade haren och inte hittade den igen. Det riktigt sjöng i skogen. Jag fick till och med se haren men det var alldeles för långt bort så jag fick aldrig någon chans att bomskjuta… 🙂
Det som också är positivt är att hon inte kommer tillbaks till mig när hon har tappat, hon har ju gjort det och sen stuckit och letat på tappet precis som om hon har velat haft min hjälp att leta åt haren. Dock så är hon en av dom tjurigaste jag har stött på, hon letade i två timmar innan jag lyckades lura fast henne. Tänk, förra året som det bara var att säga åt henne att hoppa in i bilen, behövde inte ens ta fast henne, nu är det inte så lätt att ta fast henne… Men när hon väl kommer på hur haren buktar och den inte lyckas lura henne så lätt, då blir hon bra!
Träden har börjat ändra färg
Var ÄR haren??
Kära gamla skogsbilvägen…
Kommentera