Hårt i skogen

Det var inte direkt något toppenföre i skogen idag… Jag hade Spana, såg inte ett spår av någe slag. Var inte något bra väder i natt heller så jag misstänker att hararna mest legat och tryckt. Jaja, så kan det vara… Dagens behållning när det gäller Spana var att jag kunde locka tillbaks henne sedan hon tagit efter relativt färskt rävspår, jag blev riktigt impad själv. Hörde att hon väckte ett par skall (vilket hon normalt inte brukar göra) och sedan så jag på pejlen att det drog iväg raka spåret ner mot byn. Hon var redan halvägs från grusgropa och mot byn då jag fick henne att vända (mha visselpipa). Jag är ju ingen rävjaktsfantast och jag vill absolut inte ha dom springande på vägen… Helt underbart när man kan locka tillbaks henne så bra, det gillar jag!

Det blir mest kort på Spana som fikar…

Lillpiga Speja var ute med Dan idag! Första gången utan varken matte eller Jörgen. Men det gick så bra så. Dan stötte upp en hare och lyckades locka till sig “Envisa Ellen”. När hon kom till spåret så skaka hela hon sa han (av iver alltså) och sedan var det fullt drev. Hon drev bra inne i skogen men efter ca 25 minuter så for den nog ut på vägen så där tappa hon. Inte så konstigt, efter det här vädret är det bara is på vägen, dessutom hade det kört några bilar där, men han tyckte hon gjorde det riktigt bra som drev som hon gjorde. Det var så pass hårt ute att den sprang på skaren, syntes inga spår, så det ska nog till en riktigt erfaren hund för att reda ut det på det här föret. Men hon skötte sig riktigt bra i alla fall!

Faran över!

Verkar det som för Speja hugger glatt in på tuggben och förspiller ingen tid på att försöka övertyga mig om att hon nu måste ta igen all mat hon missat de senaste tre dagarna, och när “morsan” inte fattar nåt så sitter hon mitt på golvet och stirrar på mig samtidigt som hon morrar/ylar/tjuter på sedvanligt manér när hon inte tycker att jag begriper nåt 🙂

Lite bättre kanske

Jag hoppas att Speja är på bättringsvägen, jag vill gärna tro det. Ikväll fick hon lite hundmat blandat i riset och det åt hon med god aptit. Tyvärr kunde jag inte se hur det gick om det gick rakt genom henne eller om hon fick behålla det eftersom jag skulle iväg på ett möte och var tvungen att släppa ut dom i hundgården.

Men hon tycker att det är bra eländigt fortfarande, fast jag vet ju inte om det är för att hon håller på att vara hungrig eller om det är för att hon mår tjyvens. Dt låter och har sig i magen än, men det är ju samma sak det, jag vet inte om det är för att hon är hungrig eller om det är knas i magen…

Eländes elände!

Fortfarande ont i magen…

Speja ville inte äta ikväll heller… Som tur är har hon ingen feber, men ändå… Hon som tycker så mycket om mat stackarn. Kokade ris och det åt hon faktiskt med god aptit och hon verkar få behålla det också, det är ju ett gott tecken i alla fall, bra om magen får något att arbeta med. I morgon blir det till att köpa in lite hälsofil så ska vi se om vi inte får ordning på magen.

Ont i magen

Men nu jämarns är det synd om Speja!! När jag kom hem igår från skogen såg jag att en av hundarna kräkts under natten, och det var Speja… Hon ville inte äta något igår och inte idag heller, det har aldrig hänt tidigare, och när inte Speja äter – som normalt är som en vakuumsug – då är hon dålig! Och ändå jagade hon så bra. Men hon har ingen feber i alla fall så jag får hoppas att det är snabbt övergående, fast hönsmamma som man är så är jag ju såklart jätteorolig. Riktigt räserbajs har hon i alla fall, mest bara vatten som kommer. Stackarn! 😦

Duktiga Speja!

Idag var lillpiga jätteduktig (tycker jag i alla fall). Grannen följde med ut idag, liiite nervöst eftersom han är jaktprovsdomare på stövare… Han sa att han visste vart han hade en hare, efter den här hösten så var jag inte så övertygad om att hon skulle få upp ändå, men hon fick faktiskt upp den efter ett tag, kanske tog 45 min eller nåt sånt, och sedan jagade hon så det stod härliga till.

Det gick en rätt rejäl bukt upp i skogen och sedan ut på vägen, såklart… Men då jäklar gjorde hon det bra, jag laddade ner spåret på datorn ikväll och mätade, 1,5 km efter vägen drev hon den. Den tog vägen tillbaks också och hon följde det tillbaks med, om än rätt knackigt. Det var jätteduktigt tycker jag! Men sedan lurade han bort henne, han tog bakspåret (vi såg när han kom efter vägen och vart han hoppade av så vi fick hjälpa henne lite att hitta det) en bit och gjorde nog något avhopp från det för hon tog spåret och uppfattade nog aldrig vart han hoppat av bakspåret för hon drev det en bra bit innan hon började ana att något inte stod rätt till. Men då hade hon ändå gjort det så bra på vägen så jag är jättenöjd med henne ändå.

Och hon fick godkänt av grannen jaktprovsdomaren också för han ville låna henne nån helg och åka ut och jaga, så då har hon ju inte gjort bort sig i alla fall! 😀

Hysterisk

…harjakt var det idag. Spana var jätteduktig och fick upp efter ett bra arbete på slag hon med.

Fick tyvärr inte se Jösse men det gick ett par varv nere i riset på andra sidan vägen. Hon tappade rejält och jag trodde det var färdigt men hon fick faktiskt upp igen och motionerade den nån halvtimma till.

Här har det inte gått något överhuvudtaget på hela hösten och så jagar båda nu med ens, kanske det var noskvalster ändå? De har en vecka kvar på behandlingen men det kanske är medicinen som har hjälpt? Nåja, roligare i skogen är det i alla fall!

 

Men vars tog han vägen??

Nä, nu ger jag upp, den har försvunnit! Nu fikar vi istället! 🙂

Puh…

…äntligen fick jag höra ett hardrev… Det har ju gått så ont i höst så jag hotade att sälja bössorna… Men idag fick äntligen Speja upp efter ett bra arbete på slag, alltså ingen hon råka springa ihop med. Fick lite ågren efter jag skjutit för jag sköt nog på tok för tidigt, men va fan…

Haren kom fram på vägen en bit framför mig, jag hann fundera många gånger innan jag skjöt; höjde bössan, fundera om det inte var för långt bort, sänkte bössan. Kom fram till att det var det nog inte, höjde bössan, börja tänka att hon borde jaga längre innan jag skjuter, sänkte bössan. Tänkte att släpper jag nu tappar hon väl och så får jag ångra det, höjde bössan… Tvekade igen, sänkte bössan…Och hela tiden satt haren still på samma ställe! 🙂

Sen tog den några skutt fram och vek av mot skogen. Skit tänkte jag, hur gör jag nu… Speja började dessutom komma oroväckande nära så nu fick jag lov att bestämma hur jag ska göra snart. Äh, jag skjuter, jag kommer att bomma i vilket fall som helst så då behöver jag ju inte ångra att jag inte sköt samtidigt som hon får jaga den en längre stund (jo, precis så tänkte jag…) Men otroligt nog träffade jag och den låg 3-4 meter inne i skogen. Det var då jag började ångra mig, så dags då!

Men Speja är inte ett dugg intresserad av en död hare i alla fall, hon kom fram till den och snusade på den lite, sedan drog hon, tog bakspåret ett par varv och väckte och for omkring och letade den innan hon kom och fick gosakerna efter jag tagit ur den.

Jaja, hur som helst, sköönt att det äntligen hände nåt ute i skogen!

 

Men vad är det för fel…

I höst har det inte gått något överhuvudtaget…! Och det är ingen överdrift! Hundarna jagar inte och jag blir tokig. Ett par gånger har de varit på slag och hållit på ett bra tag men inte fått upp. De andra gångerna har de knappt gått från fötterna. Det är något som inte stämmer! Ok, jag har inga champions men de har ju jagat riktigt bra förut och de kan väl inte huxflux glömt bort allt vad jakt heter?

Jag har fallit in i noskvalsterhysterin på köpet, de har fått en tablett av tre, den andra ska dom ha i morgon. Någon som haft hund med noskvalster och vet hur de har betett sig? De här har ju inte ens fått upp, har hört om dom som inte drivit mer än 20-30 minuter, men jag kan säga att om Spana och Speja har drivit så länge hade jag varit överlycklig…

Nåja, vi kämpar på, de måste väl få hela behandlingen innan man märker skillnad antar jag. Om det är noskvalster. Till dess går vi skogspromenader och äter matsäck! 🙂

 

Vill också ha macka

 

Tack de va gott!

Här jobbar Spana, fick tyvärr inte upp…

Älgtjur på harpass

Nähä, blev inget idag heller… Hon har mer att göra med att pinka än något annat, så även om hon inte direkt löper längre så har efterdyningarna definitivt inte lagt sig… Men men, inget att göra något åt, får ju springa på sig kondition i alla fall. En annan sak som var bra var att jag kunde ta fast henne ett par gånger och en gång kopplade jag henne och gick en bit och släppte henne igen, så det ger ju i alla fall något!

I morgon släpper jag Spana, bära eller brista! Hon är ännu i ”farozonen” tror jag, men jag ska se om jag inte kan hitta en lugn plats i skogen (och hoppas att hon också håller sig där).

Kul grej. Jag satt och skulle ta en kopp kaffe medan Speja gjorde hennes grej. När jag hällt upp kaffet steg en älgtjur ut på vägen ca 100 meter från mig, riktigt fin med rejäla skovlar. Han stod och glodde på mig 1½-2 minuter, sedan smög han sig sakta iväg. Han gick så tyst när han kom också så jag märkte han inte förrän han stod på vägen, häftigt… Älgjägarna tyckte dock att det var mindre häftigt… 🙂