Äntligen!

Idag fick Spana äntligen upp en hare, skööönt! Drevet gick som tåget och hon drev klockrent tills det naturligtvis gick ut på skogsbilvägen och där tappade hon. Kanske inte så mycket att säga något om, det är isigt och hårt på vägen så det är säkert inte lätt att hålla i där nu. Strunt samma, hon fick upp hare och drev klockrent så länge det varade och matte är toknöjd!!

Kravlöst…

Inte höga krav man har på jakten i år… Jag åkte från skogen supernöjd eftersom jag fick tillbaks Speja innan det blev mörkt för en gångs skull…! Då förstår ni hur ont det gått i år. Enda trösten är att det verkar vara lika för alla stackars harjägare… Bra eftersom då vet man ju i alla fall att det inte är hundarna det beror på, fast det vet jag väl ändå i och för sig för ifjol gick det ju jättebra… Nåja, nya tag med Spana i morgon tror jag, får vara beredd på rävjakt igen gissar jag… :-/

Mys

När man jagat i flera timmar, badat i en KALL och ström bäck samt fastnat mitt i en bäck, då måste man få mysa lite…

Visa fullständigt album

En sån dag….

Nu är det bara så att jag kommer inte att jaga förrän det är spårsnö! Och jag kommer inte heller att släppa båda tillsammans! Så blir det!!

Idag fick dom upp vad jag är rätt säker på var en hare, men som tidigare i höst så gick det hackigt och efter någon halvtimme verkade dom ha tappat. Det var tyst ett bra tag, sedan rev båda i igen… Hade det på känn, och det tog inte så länge tills jaktledaren i älgjaktlaget messade och sa att dom sett en räv med ett mycket fint “pardrev” efter sig… Jaha, så var den dagen förstörd då!

Speja gav i och för sig upp räven rätt snart och gick tillbaks till hartappet, men det visade sig att hon efter någon timme ledsnat och letat åt Spana istället. Efter några timmar hade jag tappat bort dom hermetiskt, misstänkte att det burit iväg till Granberget så jag åkte dit. Mycket riktigt, där var dom. Men det var då det började bli riktigt nice… Hade Spana nära på pejlen och trodde jag hörde hon “gråta”, men det stämde inte riktigt och jag snurrade på mellan Granbergsvägen och Brattbäckslina, sedan över på andra sidan vägen mot Kyrktåsjö.

Till slut kom Spana, hon hade tagit mina spår, men då insåg jag att det var Speja som grät. Henne hittade jag mitt i Gammkarbäcken på en holme och hon tog sig inte därifrån! Hon var så otroligt ledsen och jag blev ju skitstressad såklart. Hur jag än försökte så tog jag mig inte fram till bäcken för det var så mycket vatten, Spana hade förresten varit i bäcken för hon var dyngsur när hon kom. Att jag hade Spana i koppel gjorde ju inte saken bättre, hon hade ju ingen lust att simma igen…

Jag ringde till Jörgen för att han skulle komma och hjälpa mig, då hörde jag ett jätteplask, sedan var det alldeles tyst och jag blev alldeles kall. Men efter ett tag så hörde jag hur hon kravlade sig in bland allt ris och elände. PUH!! Så rädd har jag aldrig varit. Bäcken är inte rolig nu, det är fruset från kanterna och öppet i mitten, går dessutom rätt mycket vatten i den så man är ju livrädd att de ska dras under vattnet. Nåja, allt slutade ju väl, men det blev en heldag, kl 18 fick jag tag på dom! Nu väntar jag som sagt med jakt tills bäckarna frusit och det är spårsnö! Spana jagade i ca 4 timmar effektiv tid… hade ju varit helt underbart bra gjort – om det hade varit rätt sort….

Tjurskalle!!

Vilken dag… Det går verkligen ont med harjakten i år… För det första stack Spana med en räv igen, vi hamnade mitt uppe i älgjakt och hon kom ut ur gammyta med en gråhund…! Nåja, som tur är så går Spana bra att kalla in, åtminstone när jag får ögonkontakt med henne, då är det sällan några problem.

Problem var det däremot med Speja… tjurigare än tjurigast! Vi släppte före 8, halv 5 fick jag tag i henne… Fast hon kan vara 1 meter ifrån mig/oss så är det lögn i h-vete att ta fast henne! Visst, lite inkallningsövningar hade nog inte varit så tokigt när hon var unghund, men första året så var det ju hon som skötte sig som ett riktigt A-barn när det kom till inkallning, kunde aldrig ana att hon skulle bli så här… Om hon ändå hade jagat men hon fick ju inte upp något men letar som en vanvettig och vill inte ge sig… Ja jösses. Men nu mår hon som hon förtjänar, ont i hela kroppen och tar sig knappt upp och ner för trappen. Tur att hon får vila en vecka nu…

Rävhunn…

Äntligen har det blivit lite kallt! Helt annan fart på hundarna i alla fall. Jörgen och Speja i grusgropa i Karbäcken, jag och Spana upp efter Torstens vägen. Spana kom på ett slag nästan en gång, höll på med det och jobbade jättebra i ca en timma, men fick tyvärr ingen ordning på det. Vi flyttade till Torstens boern men där var det inget. Klockan var rätt mycket redan så jag tänkte åka hem, men när jag pratade med Jörgen så hade Speja tappat (ännu en hare som skenar och sträckar efter vägen. Tjuriga Speja – fast det är ju bra också – gav sig inte utan låg kvar på tappet och letade – en timma…! Jag tog då Spana och åkte dit, vi tänkte visa henne på avhoppet.

Det verkade som om hon hittade spåret och började leta, men då fick hon höra Speja som hade fått upp något så då var det ju såklart kört, jag såg bara en skugga mellan träden och sedan var hon hos Speja. Problemet var ju bara att det var en räv hon fått upp…! Om Speja varit själv på den så hade hon förmodligen jagat den nån kvart och sedan struntat i den, men Spana verkar ju vara en rävhund av rang, så det gick ju ljusblått. Det värsta var att det bar iväg ner på stora vägen och ner mot sjön, livrädd att dom skulle bli påkörda så skenade även jag ner mot vägen.

Då ringde syrran, Speja hade stannat hos pappa… hon var nöjd på det här med rävjakt för länge sen, men Spana drev som bara den nere vid sjön så jag fick också skena över lägda med tjockriset som gick upp till midjan när jag fick ögonkontakt med henne och kunde ju då också få stopp på henne, så är hon ju väldigt tacksam, någorlunda lätt att kalla in i alla lägen, men det var väl det enda som var positivt med det drevet (i mina ögon som vill jaga hare som man åtminstone kan äta), men jag vet ett par stycken som tycker det är toppen att hon jagar räv så det sjunger om det, en heter Bertel och den andre heter Per, nu mår ni gott va?! Haha

Vindsnabbe

heter ju nån hare har jag hört talas om, men det gäller även Spana. Jörgen och Speja var nere i boern och jag uppe i Brännboern. Speja fick upp, jag kunde i och för sig höra det, men hur Spana tog sig dit så snabbt fattar jag inte, det bara small till så var hon hos Speja och jagade så jag blev själv och det var lika bra att följa efter Spana… Pappa hade (ingen bössa med sig för han var bara ute och plockade enris) mött haren efter vägen när han hade plockat enris. Så fort hade han aldrig sett en hare skena, den låg på sidan och sprang och gruset sprutade, haha. Pappa försökte få den att hoppa av vägen, men den fintade pappa ett par gånger, sedan tog den diket två meter från pappa och upp på vägen igen. När hundarna kom sedan så var det där dom tappade bort den, på vägen alltså.

 

Spana letar hare

När vi kom hem var lilla Leja Blomberg i hundgården eftersom husse Jorre var ute med dom andra hundarna. Hon låg inne i kojan och sov som en gris . Det roliga är att hon kan gå in i hundhuset genom luckan men sedan vet hon inte hur hon tar sig ut igen, di barna di barna. Eftersom det var lite ruggigt väder så tänkte jag låta Spana och Speja ligga inne och sova någon timme efter jakten, så jag tog in lilla Leja (Dolly Damp ) också. Puh, jag har nästan glömt hur det är att ha valp. Men hon är ju så obeskrivligt charmig så man bara skrattar ju åt henne. Speja är inte alls så imponerad av henne så hon gömmer sig mest, men Spana håller till och låter hon hoppa och klänga som hon vill på henne, även om man ser på henne att hon tycker det är lite väl mycket ibland.

Vankas det godis går det att vara hur duktiga som helst

Visa fullständigt album

När man har busat måste man sova!

Äntligen…

…kan jag släppa hundarna efter att de har löpt färdigt. Fick upp en hare efter någon halvtimme. Det gick hackigt, men mycket skyller jag på att jag släppte båda, de tjorvar mest till det för varandra och stressar och ska vara först på den. Men det får vara så nu ett par gånger för jag vill ju att de ska få ut o springa igen medans jag har semester nu när det blev avbrott pga löp. Till helgen följer väl kanske brorsan med och då åker vi ju med varsin hund åt olika håll.

Fick aldrig se haren, det gick tätt tätt inne i skogen och den kom aldrig fram till mig. Nåja. Jagade gjorde dom i alla fall! Ägnade mig mest åt naturfotografering… Gigantiska svampar hittade jag:

Dimmig morgon:

Vill ha….

…en Garmin Astro, tror jag i alla fall… Fast nu var det en som sa att dom inte var nå bra för att dom tappa bort hundarna på dom, alltså dålig räckvidd och taskig mottagning… Andra säger att dom är bra… Vad är rätt??

http://www.jakto.se/hund/hundpejl/garmin-astro/garmin-astro-220-nordic-3223.html

Gammhära

Släppte hundarna idag, dom fick upp men det gick hackigt. Tappa de efter en rätt kort drevtid men hitta åt den igen efter ett par minuter. Då drev som en skaplig stund, jag ställde mig vid en korsning för att försöka få syn på haren. Myggen var rent sagt förjä-ig så jag gick till bilen och hämtade myggspray, naturligtvis hade haren varit fram på vägen där jag stått, för när jag kom tillbaks hade de tappat på vägen… :-/ Rätt typiskt! Dom fick aldrig upp den igen men hade ju fått kuta ordentligt i alla fall. Dom är som kalvar på grönbete nu när dom får springa lösa igen så första halvtimmen går åt till att tok-kuta innan dom sätter näsan i backen…

 

Spana på slaget

Sprang han in här…?

 

 

Vart f-n är han??