Säsongspremiär

Idag har vi åkt skidor för första gången denna säsong, det gick förvånansvärt bra, bara ett kaos… Skoterspåren har inte hunnit bli tillräckligt åttrampade (lite snö, ingen tö = knöliga och lösa spår) så jag åkte Torstens vägen upp och över på skogsbilvägen och sedan Patriks led genom skogen, det gick ju finfint! På skogsbilvägen fick vi spåra, men det är ju som sagt inte så mycket snö, och lös är den också så det gick bara bra. Bara bra med lite motstånd i nerförsbackarna

 

Torsten kan man lita på, snöröjd och fin väg!

 

Ut mot skogsbilvägen

 

Här får vi spåra… (men morsan vad väntar du på…?)

 

Snart hemma

Brrrr

Huvva va kallt det var idag! –27 grader i morse, då är det bra skönt att krypa under täcket

Mycke snö men ingen ficklampa…

Jag har ju varit hejdlöst dålig på att uppdatera bloggen i höst och vinter… Det har dessutom varit en skithöst när det gäller harjakt så jag har inte haft så mycket att skriva heller. Nu har det kommit så mycket snö att det är gränspuck att det ska gå att jaga mer. Sista 3-4 gångerna vi har varit ute så har det toksnöat hela natten så det har inte funnits något spår överhuvudtaget, varken från hare eller något annat…

Eftersom jag inte har så mycket att säga (fantasin fortfarande dålig) så får det bli en bildkavalkad istället!

 

God Jul!

Jag har varit hopplöst dålig på att skriva i bloggen i höst/vinter, ska försöka mig på en sammanfattning, men fram till dess önskar jag er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Äntligen!

Idag fick Spana äntligen upp en hare, skööönt! Drevet gick som tåget och hon drev klockrent tills det naturligtvis gick ut på skogsbilvägen och där tappade hon. Kanske inte så mycket att säga något om, det är isigt och hårt på vägen så det är säkert inte lätt att hålla i där nu. Strunt samma, hon fick upp hare och drev klockrent så länge det varade och matte är toknöjd!!

Kravlöst…

Inte höga krav man har på jakten i år… Jag åkte från skogen supernöjd eftersom jag fick tillbaks Speja innan det blev mörkt för en gångs skull…! Då förstår ni hur ont det gått i år. Enda trösten är att det verkar vara lika för alla stackars harjägare… Bra eftersom då vet man ju i alla fall att det inte är hundarna det beror på, fast det vet jag väl ändå i och för sig för ifjol gick det ju jättebra… Nåja, nya tag med Spana i morgon tror jag, får vara beredd på rävjakt igen gissar jag… :-/

Mys

När man jagat i flera timmar, badat i en KALL och ström bäck samt fastnat mitt i en bäck, då måste man få mysa lite…

Visa fullständigt album

En sån dag….

Nu är det bara så att jag kommer inte att jaga förrän det är spårsnö! Och jag kommer inte heller att släppa båda tillsammans! Så blir det!!

Idag fick dom upp vad jag är rätt säker på var en hare, men som tidigare i höst så gick det hackigt och efter någon halvtimme verkade dom ha tappat. Det var tyst ett bra tag, sedan rev båda i igen… Hade det på känn, och det tog inte så länge tills jaktledaren i älgjaktlaget messade och sa att dom sett en räv med ett mycket fint “pardrev” efter sig… Jaha, så var den dagen förstörd då!

Speja gav i och för sig upp räven rätt snart och gick tillbaks till hartappet, men det visade sig att hon efter någon timme ledsnat och letat åt Spana istället. Efter några timmar hade jag tappat bort dom hermetiskt, misstänkte att det burit iväg till Granberget så jag åkte dit. Mycket riktigt, där var dom. Men det var då det började bli riktigt nice… Hade Spana nära på pejlen och trodde jag hörde hon “gråta”, men det stämde inte riktigt och jag snurrade på mellan Granbergsvägen och Brattbäckslina, sedan över på andra sidan vägen mot Kyrktåsjö.

Till slut kom Spana, hon hade tagit mina spår, men då insåg jag att det var Speja som grät. Henne hittade jag mitt i Gammkarbäcken på en holme och hon tog sig inte därifrån! Hon var så otroligt ledsen och jag blev ju skitstressad såklart. Hur jag än försökte så tog jag mig inte fram till bäcken för det var så mycket vatten, Spana hade förresten varit i bäcken för hon var dyngsur när hon kom. Att jag hade Spana i koppel gjorde ju inte saken bättre, hon hade ju ingen lust att simma igen…

Jag ringde till Jörgen för att han skulle komma och hjälpa mig, då hörde jag ett jätteplask, sedan var det alldeles tyst och jag blev alldeles kall. Men efter ett tag så hörde jag hur hon kravlade sig in bland allt ris och elände. PUH!! Så rädd har jag aldrig varit. Bäcken är inte rolig nu, det är fruset från kanterna och öppet i mitten, går dessutom rätt mycket vatten i den så man är ju livrädd att de ska dras under vattnet. Nåja, allt slutade ju väl, men det blev en heldag, kl 18 fick jag tag på dom! Nu väntar jag som sagt med jakt tills bäckarna frusit och det är spårsnö! Spana jagade i ca 4 timmar effektiv tid… hade ju varit helt underbart bra gjort – om det hade varit rätt sort….

Tjurskalle!!

Vilken dag… Det går verkligen ont med harjakten i år… För det första stack Spana med en räv igen, vi hamnade mitt uppe i älgjakt och hon kom ut ur gammyta med en gråhund…! Nåja, som tur är så går Spana bra att kalla in, åtminstone när jag får ögonkontakt med henne, då är det sällan några problem.

Problem var det däremot med Speja… tjurigare än tjurigast! Vi släppte före 8, halv 5 fick jag tag i henne… Fast hon kan vara 1 meter ifrån mig/oss så är det lögn i h-vete att ta fast henne! Visst, lite inkallningsövningar hade nog inte varit så tokigt när hon var unghund, men första året så var det ju hon som skötte sig som ett riktigt A-barn när det kom till inkallning, kunde aldrig ana att hon skulle bli så här… Om hon ändå hade jagat men hon fick ju inte upp något men letar som en vanvettig och vill inte ge sig… Ja jösses. Men nu mår hon som hon förtjänar, ont i hela kroppen och tar sig knappt upp och ner för trappen. Tur att hon får vila en vecka nu…

Rävhunn…

Äntligen har det blivit lite kallt! Helt annan fart på hundarna i alla fall. Jörgen och Speja i grusgropa i Karbäcken, jag och Spana upp efter Torstens vägen. Spana kom på ett slag nästan en gång, höll på med det och jobbade jättebra i ca en timma, men fick tyvärr ingen ordning på det. Vi flyttade till Torstens boern men där var det inget. Klockan var rätt mycket redan så jag tänkte åka hem, men när jag pratade med Jörgen så hade Speja tappat (ännu en hare som skenar och sträckar efter vägen. Tjuriga Speja – fast det är ju bra också – gav sig inte utan låg kvar på tappet och letade – en timma…! Jag tog då Spana och åkte dit, vi tänkte visa henne på avhoppet.

Det verkade som om hon hittade spåret och började leta, men då fick hon höra Speja som hade fått upp något så då var det ju såklart kört, jag såg bara en skugga mellan träden och sedan var hon hos Speja. Problemet var ju bara att det var en räv hon fått upp…! Om Speja varit själv på den så hade hon förmodligen jagat den nån kvart och sedan struntat i den, men Spana verkar ju vara en rävhund av rang, så det gick ju ljusblått. Det värsta var att det bar iväg ner på stora vägen och ner mot sjön, livrädd att dom skulle bli påkörda så skenade även jag ner mot vägen.

Då ringde syrran, Speja hade stannat hos pappa… hon var nöjd på det här med rävjakt för länge sen, men Spana drev som bara den nere vid sjön så jag fick också skena över lägda med tjockriset som gick upp till midjan när jag fick ögonkontakt med henne och kunde ju då också få stopp på henne, så är hon ju väldigt tacksam, någorlunda lätt att kalla in i alla lägen, men det var väl det enda som var positivt med det drevet (i mina ögon som vill jaga hare som man åtminstone kan äta), men jag vet ett par stycken som tycker det är toppen att hon jagar räv så det sjunger om det, en heter Bertel och den andre heter Per, nu mår ni gott va?! Haha